Sitter framför datorn och försöker summera. Tog igår en promenad på c:a 40 min i solskenet och var därefter på sjukgym.träning c:a 1 tim. Det funkar. Går fram som en furie bland maskinerna, svetten lackar, kruttorr i svaljet. Torkar och pimplar vatten. Avslutar med att hänga mig upp och ner i en ställning fastspänd i fötterna. Lite läskigt första gången men nu är det så erbarmligt skönt. Känner riktigt hur kotorna delar sig och att även musklerna sträcks ut. Försöker att ”stå på huvudet” i ett par minuter så här i början. Kommer att utöka tiden för varje gång. 

I dag har det varit vattengympa med simning och bubbel. Det är såå skönt ja, rent av kan det kännas lite lyxigt. Solen sken in genom fönsterväggen på badhuset och bassängen var ljuvligt blåaktig. Plastpalmerna och övriga gröna växter bidrog till känslan av välbehag. Längtar till sommaren i alla fall. Just nu känns ryggen ganska bra.

Har nu hållit på med att blåsa i PEF-mätaren i 3 veckor snart, morgon och kväll. Har använt Brikanylen ”vid behov” men det har inte hänt något. Är fortfarande väldigt andfådd vid minsta ansträngning.

Enligt läkaren så skulle jag höra av mig om inte Brikanylen hjälpte för att fortsätta utredning ang. andningen. Får en obehaglig känsla och känner inte för att ta den kontakten.

Kanske blir det bättre om jag försöker få bättre kondition (svårt när man blir andfådd för minsta lilla) Kanske göra något åt vikten. Ganska jobbigt att bära på 10-15 kg övervikt! Det blir man väl också andfådd av. En extra säck på ryggen och sedan gå uppför trappor!  Men bantning, halleluja så trist. Vilken metod är bäst? Att sy igen munnen tror jag är den bästa ev. ett litet hål med plats för sugrör så att man kan tillgodogöra sig vätska. Vilken pina. TROR att jag ska försöka så sakteliga i alla fall.

Kommer att påbörja detta i lönndom. Alltså får mannen inget veta i dagsläget. Smyger fram extra mycket grönsaker (som jag oftast får äta själv) och minskar den goda maten!? Kvällsmyset får väl bli morötter/keso och en kopp buljong? Kan det vara något? Undrar om han märker något. Kanske efter ett halvår om jag då minskat och han får mindre att tycka om?

Eftersom det I-dagsläget bara är jag som känner till mina planer om viktminskning så kommer jag inte att orda speciellt mycket om resultatet, det blir nog bäst så.

Den som lever får se.

--”Ju mer man har att leva för desto mindre behöver man leva av”—/Krisitne .Nolfi.

Jag säger HEJ till publiken och avslutar för idag.